Visar inlägg med etikett framtidstro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett framtidstro. Visa alla inlägg

Världen står i brand











ett nytt decennium dagas
och världen står i brand
jag ser hur ondskan frodas
ur sinnen, över land

i oförstånd och ilska
föds agg och nonchalans
i trångsynthet och vrede
förloras all balans

jag känner mig så maktlös
så liten på vår jord
vad hjälper mina bidrag?
vad hjälper mina ord?

i natt så brinner världen
likväl som varje natt
och fattigdomens plågor
stjäl hopp och lyckoskratt

jag ser mig själv i spegeln
med skuld och vankelmod
och önskar jag förmådde
att undsätta vår jord

©JessicaMarieOlsson2020
(bild från Pixabay)

I mina barnbarns ålderdom










I mina barnbarns ålderdom
finns trädens grönska kvar?
Finns doft av hägg och mandelblom,
är jorden odlingsbar?

Är havet blått och fjället vitt
är ängens mylla ren?
Surrar bin bland törnrosblad,
finns kryp vid stock och sten?

Kan havsörn siktas högt i skyn
och svanar par om par?
Finns gädda gömd bland skär och vass,
finns säl och tärnor kvar?

Hörs fågelsång i skogens snår
far sländan över sjön?
Ses fjärilsvinge gul och klar,
bland björkar, asp och lönn?

I mina barnbarns ålderdom
finns världens skönhet kvar?
Har allas ögon öppnats då?
Har frågor funnit svar?

Minns man mormors tid som då
vi mist vår sista chans?
Eller som den ödesstund
när världen kom till sans?

©JessicaMarieOlsson2019

Så liten är min röst













Så många öppna dörrar
och frågor utan svar
Så många fagra löften,
attack och självförsvar

Jag suckar lugnt och tänker
att tiden har sin gång
Jag lyssnar till mitt inre
i livets följetong

Mitt lilla jag i världen,
så liten är min röst
Min lilla stund på jorden
i hoppet finns all tröst

@JessicaMarieOlsson2018


Hjärtan kvar att nå











Så mycket kvar att göra
så mycket kvar att se,
så många ord att säga
och kärlek kvar att ge.

Hur länge jag än lever
är livet alltför kort
att hinna allt jag önskar
att slippa välja bort.

Ju fler av livets dagar
som går och är förbi,
ju större blir min ängslan
att nåt ska utebli.

Så mycket kvar att finna
så mycket kvar att få,
så många ord att skriva
och hjärtan kvar att nå.

JessicaMarieOlsson2017

Årets helg


Våren- årets fredag
              så oförbrukat fri                
Allt är ännu ogjort
vadhelst kan ännu bli

Sommarn- årets lördag
förgängligt underbar
Vill spara och bevara
förgäves hålla kvar

Hösten- årets söndag
en skön melankoli
Vemodiga känslor
att snart är allt förbi

Vintern- årets nätter
en dvala mörk och lång
Fjärilslikt jag väntar
på liv i min kokong

©JessicaMarieOlsson2017

Det väntande året

dikt om nyår

 Ser du det väntande året?

Ser du dess oskrivna blad?

Ser du hur valen står öppna,

hur utsikter står där på rad?


Lägen att välja det rätta.

Dagar att våga nåt nytt.

Stunder att se och förändra

de skuggor av året som flytt. 


©JessicaMarieOlsson2017

Du kom tillbaka




du kom tillbaka
jag visste väl det
att glimten i ögat fanns kvar

du kom tillbaka
jag visste väl det
att du inte var onåbar

nu dröjer du kvar i min närhet
nu delar du tankar och tid
nu öppnar du dörren till världen
nu ser jag din sinnesfrid

du kom tillbaka
jag visste väl det
att pojken du varit fanns kvar

du kom tillbaka
jag visste väl det
att din livslust var ohejdbar

©JessicaOlsson2016

Låt varje hopp få gro


dikt om sorg

Ljus kan bli till mörker
så obönhörligt fort
och allt som verkat litet
blir uppslukande stort

Tiden blir en fästning
där varje litet val
är inlåst och förstenat
och göder samvetskval

Minnesbilder spelas
på nytt och om igen
i drömmar och i tankar
betvivlas sanningen 

Mörkret verkar evigt
och ljuset fjärran bort
glädjen oåtkomlig
så obeständigt kort

Bevara då en ljusglimt
låt varje hopp får gro
längst in i all förtvivlan
finns frön av framtidstro
©JessicaMarieOlsson2015